KÄRLEK, MEN FÖR VEMS SKULL

Jag var en räddare i nöden, i vardagen, jag lade aldrig band på mig
Jag lovar och svär, jag verk för den svage, dina ord var min lag
Hösten kom, vintern kom
Jag gav bort mig själv för att leva genom andra

Jag gjorde allting som du sa, och allt blev till guld
Jag gav
Jag gjorde som du sa, och allt blev till guld
Det var kärlek men för vems skull?

Okej, jag levde begränsat, men det var med största precision
Jag lyckades älska utan varken dialog eller konfrontation
Våren kom, sommaren kom
Jag valde alltid smärtsamt framför ensamt
   
Jag gjorde allting som du sa, och allt blev till guld
Jag gav
Jag gjorde som du sa, och allt blev till guld
Det var kärlek men för vems skull?
Det var kärlek men för vems skull?

Och än en gång, gång på gång
Jag gav bort mig själv för att leva genom andra
   
Jag gjorde allting som du sa, och allt blev till guld
Jag gav
Oh, jag gjorde som du sa, och allt blev till guld
Det var kärlek men för vems skull?
Det var kärlek men för vems skull?
Det var kärlek men för vems skull?